En stockholmare i Göteborg

Helt crazy faktiskt. Pontus är ju här nu (skitkul att ses verkligen) och vi drog hem till mig när jag mött honom på stationen. Väl här drog vi ut för att sätta oss i gräset, dricka lite Cola och snacka skit. Väl på väg hem igen upptäcker vi att jag glömt kvar nycklarna i lägenheten, och dörren låses alltid. Fuck! Ett av fönstrena står alltid öppet, så vi lyckas få tag på grannen, en trevlig arab som bjöd på grogg. Men vårat försök att klättra från hans fönster till mitt visade sig vara en väldigt dålig idé. Avståndet var för långt för att någon av oss skulle våga riskera ett fall på uppskattningsvis 7 meter.
  Vi beger oss ut på gatan för att kolla vart man kan få tag på en stege, och den första stegen vi ser ligger fastsurrad på ett biltak. Bilen tillhör tydligen någon Niklas, och hans nummer står skrivet på bilen. Vi memorerar numret och drar till Statoil för att låna telefon (jag kanske borde nämna att ingen av oss hade mobilen med (Pontus: "Äh, de lämnar vi här. Låt det ringa!")). Men sen, tack och lov, kunde vi låna stege där. I utbyte mot min plånbok i pant.
  Vi kånkar hem stegen och upptäcker att en 4 meters stege inte är till så stor hjälp, när man vill nå 7 meter upp. Men vi placerar stegfan på en... plastcontainer (?) på hjul och når plötsligt med nöd och näppe mitt halvöppnafönster. Min snälle granne (som jag redan glömt namnet på) kom ner och hjälpte till att hindra Pontus från att... well, dö, basically.

Nu är vi inne och jag ska aldrig glömma nycklarna igen!