En stockholmare i Göteborg

Yes box alright! Tonight it's goin' DOWN!
Beverly Hills 90210 VS. Rockarattle

Be there or be square!

Kolla in hemsidan for details.

Funderade just över det här med val man gör, som gör stor skilnad. De stora och små, ni vet. Vi har ju alla gjort tusentals sådana, och man gör det varje dag. Men just i dag har jag funderat kring ett fåtal av dessa val jag gjort, som jag är väldigt glad över att jag gjorde.

- Den där dagen i slutet av nionde klass då jag gick in till min syokonsulent (som jag av någon anledning minns namnet på - Matti Vourinen, vad hände med honom?) och sa "Fuck it. Stryk alla andra val jag gjort, jag ska bara söka teaterlinjen på Fredrika Bremergymnasiet". Det är jag väldigt glad över att jag gjorde.

- Den där kvällen mitt i veckan för ett par år sen då jag, efter en kväll i slavlandskapet beslutade att det lät som en fin idé att gå på after work med två av de nya tjejerna. Sen dess har jag Jonna och Malin i mitt liv.

- Den där aftonen då jag av en slump trillade in på Ellis presentation på QX och tänkte "Wow". Och sedan, lite försiktigt, klickade på den fega knappen "Flörta".

- Den där natten då jag skickade iväg en ansökan om hyreskontrakt för en liten skokartong i Göteborg.

- Den där eftermiddagen då Charlie berättade för mig om en öppen improvisationsteatergrupp. Och vi bestämde oss för att gå dit.

Känslan av måndag stinker. Jag sitter på jobbet och funderar. Undrar.

- När ska vädret äntligen bli stabilt, och liksom alltid varmt?
- Vad ska man göra när man sitter på jobbet och är så trött att man bara vill rasa ihop på golvet?
- Elli reser bort i morgon. Vad ska jag göra utan honom i tre dagar?
- Varför har folk fått för sig att Shakira sjunger vackert i låten Underneath Your Clothes? Det låter ju för fan som om hon har en slembubbla i halsen! Och hon har (eller hade då i alla fall) ett värdelöst uttal.

När jag är ledig (som i dag till exempel) så bara älskar jag att vältra mig i känslan av att göra så lite som möjligt. Jag är medveten om att det knappast gör mig unik, men det fråntar ändå inte känslan av att jag upplever något underbart. Slacking is the way to go.

Det slog mig att jag ju faktiskt har flera stycken läsare varje dag! Ytterst få, om man jämför med valfri modeblogg komponerad av en fjortisbrud med dyslexi, but still. Tänkte därför ta tillfället i akt och göra lite reklam inför nästa Friday Rattle, Impro Battle, som vi sällan kallar det (gissa varför). Nästa fredag, den fjortonde alltså, så brakar det kreativa helvetet löst i Masthugget. Kolla in hemsidan för karta.

Denna gång är det Beverly Hills 90210 som möter Rock-a-Rattle. Jag kanske borde klä upp mig som Tori Spelling, kvällen till ära?

Fick förresten ett oväntat samtal av Mamma i morse.

- Hej gubben! Du, jag löser korsord här. Vad heter prästen i The Simpsons?
- Lovejoy.
- Vad för nåt?
- [Lav-djåj] LOVE-J-O-Y.
- Jättebra, puss hej!

Det lustiga med samtalet var helt enkelt att jag kunde svaret på en korsordsfråga när inte mamma gjorde det. Det händer ungefär en gång vartannat år.

Jag har känt mig yr i dag. Yr i huvudet, och jag vet inte varför. Jag sov ju flera timmar, och jag åt en stadig frukost. Ändå känner jag hur hjärnsubstansen dansar när jag reser mig från stolen. Och i övrigt mår jag prima. Fina fisken. Så vad är det för nåt? Säg nu inte att det är någon av er som plockat fram den klassiske voodoo-dockan? Det är helg - jag vill inte bli sjuk!

En veckas skolk från bloggen, ungefär. Men jag har nog inte haft något att säga, eftersom det inte hänt så mycket. Inte för att det särskilt ofta händer just mycket, men jag brukar i alla fall skriva lite dravel - men senaste veckan har jag bara varit allmänt opepp.

Jag kan berätta att om allt går enligt planerna (fast nu jinxar jag väl det genom att skriva så) så kommer samboskapet bli real deal den första veckan i april. Can't wait! Det finns en hel del att göra med den, och det är det som känns kul. Och Elli är redan jätteinspirerad och filar hela tiden på nya planer för att få det perfekt. Vardagsrummet är större än livet, och sovrummets alkov ska bli min egen lilla space. Som Elli lovat att jag får göra precis vad jag vill med - så länge jag gör som han tycker. Jag ska bli sambo!

Och dessutom så fyller min blivande sambo och jag ett år nu i helgen. Om två dagar alltså. Bloody hell vad tiden gått fort! Och samtidigt inte, you know? Lite känslan av att det var såhär det hela tiden var meningen att det skulle vara. Det var hit jag skulle. Det var honom jag skulle komma hem till. Det känns så fint och äkta...

Jaha, nu har jag pladdrat iväg här, som vanligt. Jag funderar på att lägga ner den här bloggen, i så fall för att starta en ny. Meningen var ju att jag skulle blogga kring ämner "Hur överlever man som stockholmare i Göteborg". Typ. Men det har det ju knappt blivit något av alls. Jag är ju en annan Linus nu än jag var när jag flyttade ner. Lite grann i alla fall.

Just nu är vi hemma hos Kiruna, som inte är hemma. Hon fick i födelsedagspresent av Elli att få hallen ommålad. Jag målar inte hallen, för jag är lat. Elli har i stället stulit Kirunas boy-toy för att få hjälp. Jag sitter i stället i soffan och pillar på en superfin iBook som jag vill ha, nån gång när min Spike inte lever längre.

Jag har fått en blåsa på insidan av läppen, och eftersom det svullit upp litegrann så resulterar det i att jag biter mig i läppen nästan så fort jag äter något. Frustration!

Nån som vet nån huskur eller whatever för att göra sig av med fanskapet?

Okej, läget just nu ser ut som sådant att alla papper är påskrivna, och vi ansöker nu om att få byta lägenheten mot den där tvåan som jag bloggat om tidigare. Det borde vara så gott som klart, men jag har nu lärt mig en läxa och tänker inte ropa hej...

Jag var ju väldigt neggo till just den lägenheten tidigare, men Elli har gett mig lite perspektiv, och det ska nog bli väldigt "hemma" till slut ändå.

Idag har förresten alla som heter Maria namnsdag. Så grattis till er!

Fina Ailura städade bloggen min, och nu ser den bra fräschare ut. Själv har jag inte tålamod alls att bråka med HTML-koder. Kanske borde lära mig att finna det intressant...

Och det känns rätt sweet! Helgen har ju varit guld, med fest och besök och lyckad teater. Ja, jag har varit glad i helgen, och nu är det väl bara att fortsätta i samma bana och tänka positivt and all that shit.

De positiva tankar som snurrar i mitt huvud just nu handlar bland annat om:

- Att jag stänger om cirkus 2 timmar.
- Att jag ska äta god frukost i morgon med massa yoghurt och frukt.
- Att jag har någon väldigt fin som väntar på mig därhemma.
- Att det varit rätt gott om kunder i butiken ikväll.
- Att det nu i vår kommer att släppas många skivor jag sett fram emot.

Första giget med Rattle igår, gick riktigt bra!
Vi är nyss hemkomna från Universeum, det var coolt.
Strax blir det fest!

Näpp, det blev som sagt ingen lägenhet, och det är skittråkigt. Men i går var dagen för ledsamhet och ilska, och i dag känner jag mig piggare och lite mer fit for fight.

Det finns bra och dåliga saker med att numera vara göteborgare. För tillfället ser det ut såhär:

Bra saker:

* Jag har värsta fina kärleken här.
* Jag har teatergruppen.
* Jag har Charlie, och hon har mig.
* Elli och jag delar säng varje natt, och det är fint att vakna upp bredvid honom.
* Ásta, Hallur, Robert, Oddrún och Gústi kommer hit i morgon.
* Rattle kör igång på riktigt i morgon.
* Kollektivtraffiken är billig.

Dåliga saker:

* Folk som heter Bengt ljuger om saker när man ska byta lägenhet, så det blir bajs till slut.
* Vädret är faktiskt  ganska mycket sämre.
* Som vanligt är kollektivtraffiken oberäknelig.
* Göteborg är en ganska ful stad.



Ja, jag kommer för stunden uppenbarligen på fler positiva saker än negativa. Så sorry Stockholm, men jag stannar här ett tag till.

De blåste av det. Det blir ingenting. Nada. Zero.










Hur ska man göra för att slippa vara fruktansvärt ledsen och besviken? Och arg? Och fruktansvärt ledsen...