En stockholmare i Göteborg

En veckas skolk från bloggen, ungefär. Men jag har nog inte haft något att säga, eftersom det inte hänt så mycket. Inte för att det särskilt ofta händer just mycket, men jag brukar i alla fall skriva lite dravel - men senaste veckan har jag bara varit allmänt opepp.

Jag kan berätta att om allt går enligt planerna (fast nu jinxar jag väl det genom att skriva så) så kommer samboskapet bli real deal den första veckan i april. Can't wait! Det finns en hel del att göra med den, och det är det som känns kul. Och Elli är redan jätteinspirerad och filar hela tiden på nya planer för att få det perfekt. Vardagsrummet är större än livet, och sovrummets alkov ska bli min egen lilla space. Som Elli lovat att jag får göra precis vad jag vill med - så länge jag gör som han tycker. Jag ska bli sambo!

Och dessutom så fyller min blivande sambo och jag ett år nu i helgen. Om två dagar alltså. Bloody hell vad tiden gått fort! Och samtidigt inte, you know? Lite känslan av att det var såhär det hela tiden var meningen att det skulle vara. Det var hit jag skulle. Det var honom jag skulle komma hem till. Det känns så fint och äkta...

Jaha, nu har jag pladdrat iväg här, som vanligt. Jag funderar på att lägga ner den här bloggen, i så fall för att starta en ny. Meningen var ju att jag skulle blogga kring ämner "Hur överlever man som stockholmare i Göteborg". Typ. Men det har det ju knappt blivit något av alls. Jag är ju en annan Linus nu än jag var när jag flyttade ner. Lite grann i alla fall.