Om att försova sig
Jag vaknade av att min chef ringde och undrade vart jag höll hus. Klockan var ju 10:10 och butiken ska ju öppnas klockan 10 varje morgon. Då fick jag panik. Och skämdes en hel del. Han bad mig ta en taxi illa kvickt, och klockan 10:45 hade jag slagit upp dörrarna. Men jag skäms fortfarande. Buriken har ju inte gått något vidare de senaste veckorna, och det här var ju vad som absolut inte får hända just nu. Usch och fy och blä vad skamsen jag känner mig.
Min chef var inte den förste att väcka mig. Klockan 4 i morse ringde Elli och mådde bajs. Hans slitningsskador i nacke och axlar hade återigen gjort sig påminda och han kunde varken sova eller röra sig. Slut på smärtstillande hade han också, så jag gick över och proppade i honom några Ipren. Jag hoppas han fått sova något, och att han sjukskrev sig som han sa att han skulle göra. Jag vågar inte ringa och kolla hur det är med honom, för han kan ju ligga och sova nu, och då vill jag inte störa.
Kan också påpeka att det här är andra gången jag skriver detta inlägg. Uppkopplingen på jobbet är ju helt överjävligt skitkass och bryts ju titt som tätt. När ett inlägg skrivet i all hast bara försvinner så innebär det att min redan dåliga dag blir ännu värre. Jag fick en väldig lust att skrika tills lungorna värker, halshugga någon och sedan krypa ihop och gråta i ett hörn.
Jag känner mig ganska ynklig.
Men nej, vad pinsamt! Lät chefen arg?
Skärpning, du försover dig när du inte gått och lagt dig i tid...nu får du börja sova som du ska, tröttis!!